fredag 4 juli 2008

Ibland känns det lite extra

I dag hade jag hand om en patient som var så oerhört lik min mormor, både till utseendet och sättet. Mormor dog för snart två år sedan, och när jag stod där inne på salen kände jag hur saknaden efter henne bara vällde över mig.

Vissa patienter berör mig mer än andra, ibland är det på grund av en konkret anledning som i dag.
Men det kan också vara något ogreppbart som gör att det stockar sig i halsen och tårarna nästan rinner till.

Även om det ibland kan vara tungt rent psykiskt att jobba inom vården så är jag väldigt glad att jag jobbar med något som känns meningsfullt och som engagerar mig.

3 kommentarer:

anna sa...

åh vad kämpigt. lilla mormor... just därför skulle jag aldrig kunna göra det du och mamma gör. och för att jag är äckelmagad. och har bacillskräck. haha, jag är en sån pussy!!! det är ett under att jag fött två barn...

sara sa...

tankte ocksa mycket pa mormor dom senaste dagarna...

fröken L sa...

fru a: Jag tycker verkligen inte att du är någon pussy! Och man klarar mer än man tror. Men visst, är man äckelmagad är sjukvården nog inte den rätta branschen...

sara: Ja, hon fattas mig!