fredag 30 januari 2009

Bra nog?

Jag klarade tentan. Med minimal marginal.

Med tanke på att jag gick dit fullkomligt övertygad om att jag inte skulle klara den alls så borde jag vara nöjd ändå.
Men icke. Eftersom jag känner att det är väldigt mycket i kursen som jag överhuvudtaget inte behärskar, har jag en gnagande känsla av att jag inte har förtjänat det.
Av att jag på något sätt har fuskat.

torsdag 29 januari 2009

Terror

Tentareultaten har kommit, men av någon outgrundlig anledning har de bara satt upp ett anslag på skolan istället för att publicera det på kurshemsidan.

Jag ligger hemma förkyld och med en galen hosta, så jag är inte i form att cykla tvärs över stan för att stilla min nyfikenhet. Jag försöker så gott jag kan att se det som en träning i tålamod, men vem försöker jag lura? Vid det här laget har jag tappat räkningen på antalet samtal till kurssekreteraren som vägrar svara, och nästa gång jag ringer får jag nog bita mig i tungan så att jag inte säger något olämpligt på hennes telefonsvarare.

måndag 26 januari 2009

Måndagkväll med Margrethe




Att baka är att njuta, tycker jag.
Och njutningen når helt nya höjder
när baket växer fram i så här fina skålar.

onsdag 21 januari 2009

Utslagen

Men på ett av de bästa sätt jag kan tänka mig.

Jag har dansat mig svettig, andfådd och blåslagen efter kombinationer på golvet.
Och i morgon kommer jag förmodligen att ha träningsvärk i varje liten muskelfiber.
Men jag är alldeles, alldeles hög på endorfiner och väldigt lycklig.

måndag 19 januari 2009

Vad ska man egentligen tycka?

Korridorerna har fyllts av diskussioner i dag.
Frågan om den morddömde mannen, som enligt ryktet antagits till och börjat på läkarutbildningen på Uppsala universitet lämnar nog ingen oberörd.
Allra minst oss studenter.

Jag är kluven. Å ena sidan borde ju en person som avtjänat sitt straff få en chans att börja om.
Men är det bara vad jag vill tycka? Min magkänsla å andra sidan säger nämligen att det är fullkomligt fel.
För att jag helt enkelt inte tycker att en människa som har begått ett sådant brott och som har sådana åsikter är lämplig att arbeta inom vården.
För jag skulle inte känna mig bekväm med att remittera framtida patienter till en läkare med den bakgrunden.
Och för att jag verkligen inte skulle vilja att han vårdade någon av mina närstående eller mig själv.

Nu har ju dessutom Socialstyrelsen sagt sitt.
Han kommer inte att få delta i utbildningens kliniska del eller göra sin AT, och kan alltså aldrig bli legimiterad läkare. Jag tycker inte att det då är försvarbart att en sådan person får uppta en plats på en utbildning som är så kostsam och som så många sliter så hårt för att komma in på.

Och så tänker jag på de andra i kursen.
De borde få njuta odelat av att ha kommit in på sin drömutbildning.
Istället möts de på uppropsdagen av journalister som vill att de ska kommentera situationen och, som jag tänker mig, en stämning tryckt av outtalade spekulationer och funderingar.

söndag 18 januari 2009

Söndag

Tentan skriven.
Det kan ha gått ungefär hur som helst, men det är i alla fall skönt att ha det gjort.

Helgen har ägnats åt tentafest, jobb, myshäng med vänner, nu tvätt och i eftermiddag mer jobb. Lite mer tid att andas ut efter en intensiv pluggperiod hade varit skönt, men på måndag drar allvaret igång igen med lååååånga dagar i skolan och i dissektionssalen.

Och trots att jag drömmer om ledighet känns det faktiskt riktigt roligt.

måndag 12 januari 2009

Längtar mig tillbaka...

...till vår underbara vecka i London med...
många härliga snurriga kvällar och...
goda luncher och...
det fantastiska födelsedagsfirandet och...
en strålande blå himmel.

söndag 11 januari 2009

Förra veckan



Åts det god cheesecake på försenat födelsedagsfirande med hela härliga tjocka släkten.
Partykalas med vännerna får dock vänta, kanske till sommaren.

lördag 10 januari 2009

Tiden går alldeles för fort

Det är redan en vecka sedan jag kom hem.

Jag bestämde mig raskt för att det var viktigare att spendera tid med lillasyster än att börja tentaplugga på måndagen som planen var. Så i dag blev jag tvungen att påbörja mitt försök att ta in hela kursen på en vecka. Även om det inte går vägen så var det absolut värt det! Det är ju tyvärr alltför sällan vi kan ses, och när hon väl är hemma vill vi alla hinna med att göra och umgås så mycket som möjligt.

Storasyster, lille herr E och jag vinkade av henne på Arlanda igår, och nu känns det sorgligt och tomt.

onsdag 7 januari 2009

Tillbaka till verkligheten?

Det känns lite snöpligt att det plötsligt blev vardag igen, bara så där.
För min del kunde det gärna ha fått vara lov en aning längre.

Men jag har haft det fullkomligt ljuvligt de senaste veckorna, först hemma i lugn och ro med familjen,
sedan i London och så hemma hos nära och kära igen för att fira min födelsedag i efterskott.
Bästa födelsedagsöverraskningen: lillasyster är hemma på blixtvisit!