torsdag 30 december 2010

Snart på det trettiotredje...

Men jag tänker att eftersom jag ännu inte har firat trettioårsdagen med en riktigt stor fest,
så har jag inte riktigt fyllt trettio än.

Och då faller det ju på sin egen orimlighet att jag fyller trettiotvå år i morgon!

onsdag 27 oktober 2010

Räddarna i nöden

När jag har fått nog av en massa krångel runt mig,
helt tappar lusten på alla borden och måsten
och helst vill krypa under ett täcke och bara sova så finns de ändå där.

Mina älskade föräldrar som alltid, alltid ställer upp
och som älskar mig även när jag själv inte gör det.

torsdag 7 oktober 2010

Lycka!

Lillasyster är hemma på överraskningsvisit!

Och jag som kände mig så sorgsen när vi kramades hejdå på JFK, eftersom jag inte visste när vi skulle få träffas igen.
Det kändes extra konstigt att skiljas efter att ha umgåtts i New York en hel vecka och så vips, var hon på väg hem till ett helt annat land, ett helt annat hemma än vårt.
Så det var väldigt, väldigt fint och underbart och härligt och fantastiskt att få träffa henne så snart igen!

tisdag 5 oktober 2010

On Carrie's doorstep


Jag skulle mer än gärna göra ett besök inne i lägenheten också.
Eller varför inte bo i den?!*

*Ja, jag inser att det bara är en serie och att lägenheten var en kuliss som nu troligen är nedmonterad, men drömma kan man väl få göra...

söndag 26 september 2010

Bright lights, big city




New York är så mycket bättre än jag någonsin kunde föreställa mig,
och det var verkligen kärlek vid första ögonkastet.
Problemet är bara att jag vill ha mycket, mycket mer tid här...

måndag 20 september 2010

Gult är fult

Uttalandet "vi har högst räknat fel på några hundra miljoner kronor" och hejarklacken à la pubertalt fylleslag gjorde ju inte direkt saken bättre.

Jag skäms över att Sverige har röstat in ett parti med så vidriga åsikter i riksdagen.

lördag 18 september 2010

Apropå Notting Hill...

Många av bänkarna längs Edinburghs gator är försedda med skyltar av det här slaget.
De gjorde mig rörd på samma sätt som äldre par som håller varandra i handen på stan brukar göra.

Det är en så vacker gest, tycker jag.
Att lämna en bänk efter den man hållit kär,
som en liten oas mitt i stadsvimlet där den kära en gång levt, älskat, verkat.

Multitasking

Tar reda på en massa ren tvätt :: våndas över min packning :: städar i mitt försummade hem :: diskar :: mailar :: chattar :: tittar på Notting Hill.

Vilken lycka att vara kvinna!...

fredag 17 september 2010

When life hands you lemons...



Åh, vad jag ångrar att jag inte köpte den här...

onsdag 15 september 2010

På gatorna i Glasgow







Från det ena till det andra

Under den förra veckan hann jag avverka både Glasgow,
Edinburgh,
Västerås
och en tur till landet.

Och snart, snart, snart är det dags för New York!!!

fredag 27 augusti 2010

Decisions, decisions

Jag har bestämt mig.
Det blir studieuppehåll för mig den här terminen.

Självklart ger det upphov till en mängd olika känslor,
och många av dem är inte helt angenäma.
Men samtidigt kändes det som en enorm lättnad.
Nu ska jag försöka landa, hämta andan,
komma igen och hitta orken igen.

Start spreading the news


I'm leaving today*
I want to be a part of it
New York, New York!!



* eller snarare om tre veckor, men biljetten är bokad!

tisdag 24 augusti 2010

VAB





Rossliga, snuviga och lite febriga. Men visst känns disco till Electric Banana Band liksom fullkomligt rätt ändå. Och självklart bör man då vara iklädd "discokjol" och "åsså känning".

Ljuvliga ungar!

torsdag 19 augusti 2010

Det som inte dödar härdar

Jaha. Det där gick ju inget vidare.

Trots kniven mot stupen lyckades jag inte uppbåda kraft, energi, ork eller driv nog för det riktigt intensiva plugg som denna tenta krävde. Och om det inte går när det som allra mest behövs, ja då kanske det studieuppehåll som jag förmodligen kommer bli tvungen att ta efter detta helt enkelt är nödvändigt.

tisdag 17 augusti 2010

Kniven mot strupen

Tenta på torsdag.

Och trots att risken är stor att jag måste ta uppehåll från programmet om jag inte klarar den, så kan jag helt enkelt inte förmå mig att hitta den där extra energin som behövs.

Jag vill bara sova...

lördag 14 augusti 2010

Förvirringen är total

Jag drömde i natt att jag hade en häst, vilket förvisso inte var så märkligt.

Däremot sov hästen i min dröm högst upp i en våningssäng. Hur den kom upp och varför den skulle sova just där är högst oklart.

fredag 13 augusti 2010

Nu är det fredagsmys...





Jag. Det microvärmda kaffet. Den gigantiska godispåsen. De ohemult många böckerna.
Helt själva på Medincinarcentrum.

torsdag 12 augusti 2010

Helt fantastiskt





Det är nog det bästa sättet att beskriva mitt sommar/extrajobb.
Nu är sommarens sista pass gjort, och jag saknar det redan.
För trots att jag har varit (är...) så trött, så trött den här sommaren att jag hade kunnat sova mest hela tiden
och egentligen inte alls orkat jobba, så är jag så otroligt glad och tacksam över att jag får ta del av alla dessa mirakel.

söndag 20 juni 2010

Utslagen

Att skåla i skumpa och bevittna kronprinsessbröllop på plats tog ut sin rätt vill jag lova.

Nu ska jag sova. Imorgon ska jag se om det blev något av alla de bilder jag tog.

lördag 19 juni 2010

Laddad!

Nu bär det av mot kungliga hufvudstaden för att ta del av folkfesten,
och förhoppningsvis få en liten glimt av brudparet!

söndag 6 juni 2010

Flaggan vajar på sin stång...*









...över ett Stockholm i försommarskrud,
våra sommarblommiga klänningar
och ett härligt nationaldagsfirande.


* Hur gick den där sången som vi brukade sjunga på skolavslutningarna? Minns ni, fru A och sarapirat?

måndag 31 maj 2010

Är det jag?

Piffig läkarstudent som delar brudens passion för att vispa ihop godsaker i köket.
Bördig från samma land som Elsie Johansson
och låter sin kreativa sida mynna ut i stickiga kreationer eller färgkoordinering i bokhyllan.

Kanske.
Men just nu, så här mitt i tentamisären, känner jag mig varken piffig eller kreativ.

Och plötsligt var maj över...






De senaste veckorna har jag försökt varva föreläsningar, möten, beslut och tentaplugg med klänningsinköp, talskrivande, presentletande och två bröllop.

Visserligen mår jag bättre, och känner överlag att jag har en helt annan energi, men jag har inte riktigt nått dit ännu.
Dit - där inget känns omöjligt och där allt orkas och hinns med.
Frågan är väl om jag någonsin kommer att komma dit igen.
Förmodligen inte. Jag försöker att acceptera och jobbar på att tycka om mig ändå.

onsdag 10 mars 2010

Nittioen procent!!!

Jag var tvungen att få tentan i handen för att verkligen tro på det.
Och jag som kände mig allt annat än väl förberedd...

Ett sådant resultat har jag nog inte fått sedan gymnasiet!

måndag 8 mars 2010

Det går upp och ner

Vissa dagar (som i går) är jag så trött och initiativlös att jag varken tar mig ur soffan eller pyjamasen.

Andra dagar (som i dag) får jag plötsligt lite energi och orkar både ta mig igenom en hel dag i skolan,
göra ärenden på stan,
gå en timmes promenad,
handla mat
och laga köttfärssås.

söndag 24 januari 2010

Söndag igen - en vecka går så fort

Och det har varit en vansinnigt intensiv vecka.
8.00 - 16.30 (eller i värsta fall 17.00) varje dag, och då har det inte ens börjat "på riktigt".
Men nu träder vi in i det allra heligaste - KIRURGTERMINEN (i alla fall verkar de anse det själva, kirurgerna), och ve den som vågar klaga!

Vi går ju jourer, så det är lika bra att ni vänjer er!

Jo, visst gör ni det.
Men ni har ju dessutom flexkonton, semester och inte minst betalt! Vi förväntas göra en full vecka med föreläsningar, klinikplaceringar och utöver det jourer.
Och sedan helst hinna plugga och så kanske, kanske vara social någon gång emellanåt.

Så ville jag säga.
Men det gjorde jag så klart inte.
För jag tror dessvärre inte att det skulle ge upphov till så mycket mer än verbala klappar på huvudet om någon vågar föreslå att det där med 40 timmars arbetsvecka, det är kanske inte en så dum idé ändå.

Och trots det tycker jag att det ska bli spännande.
Det låter kanske hemskt och konstigt, men kirurgi fascinerar mig något oerhört.
Hantverket och pillet i att få ihop något inte bara rätt, men även snyggt, känns lockande. I fredags fick vi göra vårt första försök. På sövda grisar. Jag visste inte alls hur jag skulle reagera på det, men det var otroligt intressant och lärorikt. Och jag svävade på små moln när jag fick beröm för mina suturer av den plastikkirurg som handledde oss.

onsdag 20 januari 2010

Det kom ett sms...

Det verkar som att vi turnerar i New York ngn gång i sept.

Kommer ni då? Kram!



Ja, men så klart att jag vill!

söndag 17 januari 2010

Söndag kväll

Jag surfar fortfarande på endorfinvågen från min jour på akuten i fredags.

Och känner återigen att jag har valt rätt. Om än inte lätt...

lördag 16 januari 2010

Helgfrukost






Lyxigt te som jag fått av storasyster och det sista av lillasysters fantastiska hemmagjorda granola.
Because I'm worth it...

How to save a life

Någon sa under vår HLR-utbildning att man ska göra hjärtkompressioner i samma takt som Stayin Alive för att få den rätta hastigheten.

Jag har provat och det funkar!

måndag 11 januari 2010

Ljusterapi









Jag kan villigt erkänna att jag aldrig har varit mycket till friluftsmänniska.

Mestadels på grund av påtvingade utomhusaktiviteter under alla år i grundskolan som inte direkt gav mersmak. Men i söndags föll jag för grupptrycket och snörde på mig långfärdsskridskor för första gången någonsin. Med hjälp av stavar, tålmodig peppning och lite envishet tog jag mig betydligt längre än de två meter jag hade förutspått.

Och aldrig har väl blåbärssoppa smakat så gott!

F32.9

Det har varit tungt.

Så bloggen har fått ligga öde. Den hamnade helt enkelt allra längst ned på listan med saker som jag inte orkade med.
Dessutom fanns det så klart en lista med saker som jag var tvungen att orka med, men ändå hade problem att uppbåda energi till.

Så till slut strök jag den helt.
Någonstans tänkte jag nog att snart mår jag bättre, då kan jag skriva igen och låtsas som ingenting.

Kanske mår jag lite bättre. Men inte så mycket bättre som jag skulle önska.
Det är fortfarande tungt, och nu har det varit det för länge för att jag ska kunna låtsas som ingenting. Och egentligen vet jag inte varför jag tyckte (tycker?) att jag borde låtsas som ingenting. Så många människor mår dåligt under ett eller flera tillfällen i livet, det borde inte vara mer laddat att berätta om det än om rent kroppsliga åkommor.

Lättare sagt än gjort, så klart.
Och tabun är svåra att överkomma.
Men jag hoppas att det kommer en dag, i en inte alltför avlägsen framtid, då det inte längre känns fullt så svårt.