lördag 18 september 2010

Apropå Notting Hill...

Många av bänkarna längs Edinburghs gator är försedda med skyltar av det här slaget.
De gjorde mig rörd på samma sätt som äldre par som håller varandra i handen på stan brukar göra.

Det är en så vacker gest, tycker jag.
Att lämna en bänk efter den man hållit kär,
som en liten oas mitt i stadsvimlet där den kära en gång levt, älskat, verkat.

2 kommentarer:

fru a sa...

åh.

fröken L sa...

Ja. Jag fick tårar i ögonen...