De gjorde mig rörd på samma sätt som äldre par som håller varandra i handen på stan brukar göra.
Det är en så vacker gest, tycker jag.
Det är en så vacker gest, tycker jag.
Att lämna en bänk efter den man hållit kär,
som en liten oas mitt i stadsvimlet där den kära en gång levt, älskat, verkat.
2 kommentarer:
åh.
Ja. Jag fick tårar i ögonen...
Skicka en kommentar