söndag 24 januari 2010

Söndag igen - en vecka går så fort

Och det har varit en vansinnigt intensiv vecka.
8.00 - 16.30 (eller i värsta fall 17.00) varje dag, och då har det inte ens börjat "på riktigt".
Men nu träder vi in i det allra heligaste - KIRURGTERMINEN (i alla fall verkar de anse det själva, kirurgerna), och ve den som vågar klaga!

Vi går ju jourer, så det är lika bra att ni vänjer er!

Jo, visst gör ni det.
Men ni har ju dessutom flexkonton, semester och inte minst betalt! Vi förväntas göra en full vecka med föreläsningar, klinikplaceringar och utöver det jourer.
Och sedan helst hinna plugga och så kanske, kanske vara social någon gång emellanåt.

Så ville jag säga.
Men det gjorde jag så klart inte.
För jag tror dessvärre inte att det skulle ge upphov till så mycket mer än verbala klappar på huvudet om någon vågar föreslå att det där med 40 timmars arbetsvecka, det är kanske inte en så dum idé ändå.

Och trots det tycker jag att det ska bli spännande.
Det låter kanske hemskt och konstigt, men kirurgi fascinerar mig något oerhört.
Hantverket och pillet i att få ihop något inte bara rätt, men även snyggt, känns lockande. I fredags fick vi göra vårt första försök. På sövda grisar. Jag visste inte alls hur jag skulle reagera på det, men det var otroligt intressant och lärorikt. Och jag svävade på små moln när jag fick beröm för mina suturer av den plastikkirurg som handledde oss.

5 kommentarer:

sarapirat sa...

sövda grisar???!!! äre sant? oj. så absurt. gör man låtsas sår på dom då alltså?

kan tänka mig att du får beröm, fröken pedant. hihi. va kul!

fröken L sa...

Jo, men visst... Vill du verkligen veta? Det låter nog konstigt för alla utom de inblandade. Men grisarna känner absolut ingenting, de sover gott, och gör en ovärderlig insats för utbildningen!

Tack, tack... Jag visste väl att alla års knep och knåp skulle ge utdelning någon gång!

Helena sa...

oj vad spännande! vart läser du? på KI? min sambos syrra läser också till läkare och hör av henne att det är väldigt tufft det där med att få ihop pluggandet och jourerna och allt vad det är. men vilket häftigt yrke sen! jag är fascinerad av alla ni som törs bli läkare och glad att ni finns den dan man kommer behöva er! heja heja!

Life of Mary sa...

hej! Råkade ramla in på din blogg när jag tryckte på "nästa blogg" =)) Vilka jättefina kort du tar! =)

fröken L sa...

Helena: Bättre sent än aldrig, ursäkta... Jag läser i Uppsala och det är både tufft, roligt, läskigt, fantastiskt och allt möjligt annat i en enda salig blandning! Just nu känns det väldigt avlägset att jag någonsin ska bli klar, men när jag är det är du varmt välkommen!

Mary: Tack ska du ha! Roligt att du tittade in, nu ska jag ramla in på din blogg!