Tre år! Det känns både som igår och som en evighet sedan han föddes.
Lustigt det där, hur tiden kan upplevas så olika.
Och hur fullkomligt omöjligt det är att förstå att för inte så länge sedan
fanns varken han eller hans storasyster,
de som är så underbart självklara idag.
Jag önskar så att jag kunde vara där och fira honom.
Födelsedagsbarnet?
Han har fullt upp med sina presenter och har inte tid att prata i telefon med moster...
2 kommentarer:
vilka rara bilder! kommer jag ihÅg som igår den fina picknicken...
kram
vi saknade er båda. men vi kan fira snart igen moster l!
Skicka en kommentar