I går åkte piraten hem till värmen i det heliga landet, och vi blev kvar här i kylan. Det är alltid lika sorgligt när hon åker, jag tror aldrig någonsin att jag kommer att vänja mig med det, det blev många tårar på Arlanda. Kontrasten är enorm, senast härom dagen var vi här hela familjen och det var fyllt med liv och stoj, nu sitter jag själv ute i ett stort hus på landet och försöker tentaplugga.
Jag saknar dig, älskade lillasyster.
2 kommentarer:
åh ja. tycker i mitt fall att det nästan känns värre med åren, men jag vet inte säkert.
kram älskade du, hoppas vi syns snart igen!
Jo, det har blivit värre, känns det som. Det kanske är åldern...
Pussar och kramar, längtar tills nästa gång!
Skicka en kommentar