Dag två

Min första kärlek.

Jag var fem år och hade precis börjat i förskolan.

Först tyckte jag att han var oerhört läskig för att han var så bråkig.

Men det måste ju ha gått över, i alla fall lite grann, för jag minns att vi brukade sitta under snickarbänken i hobbyrummet och hålla varandra i handen.

Några gånger tror jag till och med att han gick med på att leka mamma-pappa-barn, och jag kommer i håg att jag i hemlighet låtsades att han var pappa till alla mina dockor. Men han var ju som sagt en ganska bråkig kille, och allra oftast var det nog frågan om mindre fridfulla lekar. Jag minns att vi lekte "V" i några stora snödrivor, och att jag var omväxlande Diana och Juliet och han var så klart Mike.

Min första kärlek varade länge, länge - jag var kär i honom under hela lågstadiet.

Och kärleken är ju som bekant blind, så jag tolererade att han hade flera andra tjejer samtidigt.

Men jag kan fortfarande minnas hur svartsjuk jag var när han lekte med någon annan...