Så bloggen har fått ligga öde. Den hamnade helt enkelt allra längst ned på listan med saker som jag inte orkade med.
Dessutom fanns det så klart en lista med saker som jag var tvungen att orka med, men ändå hade problem att uppbåda energi till.
Så till slut strök jag den helt.
Någonstans tänkte jag nog att snart mår jag bättre, då kan jag skriva igen och låtsas som ingenting.
Kanske mår jag lite bättre. Men inte så mycket bättre som jag skulle önska.
Så till slut strök jag den helt.
Någonstans tänkte jag nog att snart mår jag bättre, då kan jag skriva igen och låtsas som ingenting.
Kanske mår jag lite bättre. Men inte så mycket bättre som jag skulle önska.
Det är fortfarande tungt, och nu har det varit det för länge för att jag ska kunna låtsas som ingenting. Och egentligen vet jag inte varför jag tyckte (tycker?) att jag borde låtsas som ingenting. Så många människor mår dåligt under ett eller flera tillfällen i livet, det borde inte vara mer laddat att berätta om det än om rent kroppsliga åkommor.
Lättare sagt än gjort, så klart.
Lättare sagt än gjort, så klart.
Och tabun är svåra att överkomma.
Men jag hoppas att det kommer en dag, i en inte alltför avlägsen framtid, då det inte längre känns fullt så svårt.
4 kommentarer:
Oj, låter inget vidare. Hoppas det blir bättre snart! Kram.
Tack och kram!
heja ärlighet!
alla mår dåligt i perioder, vissa mer än andra. men jag försöker se min lätt labila och sorgsna sida som en tillgång. jag är känslig och jag gillar det.
men inte alltid såklart.
Nej, ibland önskar jag onekligen att jag vore mer av jag-tar-livet-med-en-klackspark-typen...
Men samtidigt kan jag också känna som du, att det är en tillgång och något att tycka om hos mig själv.
Skicka en kommentar