Lätt stressad och inte ordentligt förberedd stod jag mig ganska slätt.
Han, som till råga på allt ska bli kardiolog, tittade något missnöjt på mig och sa kort:
Det här får du gå hem och läsa på.
När nästa patient drogs vände sig överläkaren till mig och frågade vad jag ville göra.
Han, som till råga på allt ska bli kardiolog, tittade något missnöjt på mig och sa kort:
Det här får du gå hem och läsa på.
När nästa patient drogs vände sig överläkaren till mig och frågade vad jag ville göra.
Fortfarande en aning tillplattad kände jag mig måttligt sugen på att demonstrera eventuella kunskapsluckor,
men samlade mig och föreslog utredning och läkemedel.
Den här gången möttes jag istället av uppskattande blickar och ett:
Bra! Precis vad jag skulle ha sagt!
Bra! Precis vad jag skulle ha sagt!
5 kommentarer:
duktig du! lite taskig kommentar han gav, värsta pekfingret...
Tack!
Ja, pekfingrar kan det nog bli gott om på utplaceringar - det är nog bara att vänja sig...
vården är fylld av besserwisseriga no-good- people, tyvärr.
men jag tänker att man snabbt lär sig hur man inte vill bli i alla fall!
bra jobbat sen med revanchen!
Lilla mamman: Du har så rätt, så rätt... Och det är en klok inställning - förmodligen kan man lära sig lika mycket av de dåliga exemplen som av de bra förebilderna (om inte mer...).
Det är bara inte lika trevligt!
Suzan: Tack ska du ha! Det kändes väldigt skönt...
Skicka en kommentar