tisdag 10 februari 2009

Man vet vad man har men inte vad man får

Efter förra sommarens vansinne hade jag ingen som helst lust att jobba på min vanliga avdelning igen, och under hösten hade jag inte heller tid eller ork att ta mer än något enstaka pass.

Så för några veckor sedan jag började höra mig för på en annan avdelning, och blev själaglad när de kallade mig till intervju. Sedan dess har jag jobbat några gånger, och det har fått mig att börja vela. Det kan ju nämligen vara väldigt trevligt och givande, och jag trivs så bra med de allra flesta som jobbar där. Så det känns tråkigt att inte få jobba med dem mer och dessutom lite läskigt att börja på ett nytt och ovant ställe. Samtidigt vore det otroligt spännande och stimulerande att få arbeta med en helt annan patientkategori.

I dag var jag på intervju, och min kluvna inställning kvarstår. Jag vet ju inte alls hur de uppfattade mig, om jag ens är aktuell, men om de erbjuder mig en tjänst så kommer det bli ett tufft beslut att fatta.

2 kommentarer:

Anonym sa...

oj, spännande! svåra beslut! puss emy

fröken L sa...

Ja, det kan ju eventuellt bli det... Och så jag med min beslutsångest!
Puss