Snopet

Planen för dagen var en workshop med den här fantastiska kvinnan.

Men efter lång väntan, helt förgäves, på kommunsnubben som skulle låsa upp studion fick vi ge upp och åka hem.

Vilket antiklimax.

Nu sitter jag istället framför So You Think You Can Dance och kan konstatera att det är ett föga tillfredställande substitut att titta på dans när jag helst av allt vill dansa själv.

Mina varmaste rekommendationer

Det blev en skön början på helgen i går kväll med middag och bio.

My Blueberry Nights bjöd på sorgset vemod och nästan smärtsamt vacker musik,

men efterlämnade en varm och hoppfull känsla.

Hänförd

Det var helt fantastiskt, så klart.

Storslaget, så att det kändes ända ner i magen,

varvat med finstämt som gav gåshud och tårar i ögonen.

Jag är tagen.

I morgon

Blir det förhoppningsvis den här.

Och de här.

Och så önskar jag verkligen att jag får höra mina absoluta favoriter,

som är så vackra att de får mig att rysa i hela kroppen.

Dagen efter kvällen före

Gårdagen präglades till stor del av rampfeber, jag var så vansinnigt nervös inför våra föreställningar.

Idag känner jag mig lite tom, så där som jag ofta känner mig efter att ha avslutat något som krävt mycket tid och fokus, må det så vara en tenta eller ett dansframträdande. Men det var så fantastiskt att få dansa på en scen igen, så samtidigt är jag alldeles hög av dansglädje.


Här är en bild från fotosessionen. Hoppas att kunna lägga upp några bilder från gårdagens föreställningar så småningom.

Kropp och knopp

Dagarna den här veckan fylls av dansklasser och repetitioner inför Kulturnatten och råplugg på skallens anatomi inför en dugga på måndag.

Väldigt intensivt, men också otroligt roligt.

Överhuvudtaget har jag en helt annan energi och geist nu än vad jag hade i slutet på sommaren, och det är en härlig känsla.

Allt för konsten...

... eller: My hair was in a pond!

Härom dagen fick jag en förfrågan om att vara med i en dansuppsättning på Kulturnatten, så nu är jag plötsligt mitt uppe i ett virrvarr av repetitioner, musikfunderingar och kostymträffar.

Det ger upphov till ungefär lika delar av exaltation och bävan. För å ena innebär det självklart otroligt mycket dansglädje, lycka över att ha kommit igång igen efter vårterminens uppehåll och förväntan inför att stå på scen. Å andra sidan uppstår känslan av att vara helt ur form, prestationsångest och så fasa inför att stå på scen.

Framträdandet kommer att äga rum vid och i en nybyggd paviljong som ligger precis brevid en liten damm. Idag hade vi en fotosession för att ställa samman pressmaterial inför helgen, och fotografen tyckte att det skulle ge effektfulla bilder om någon (läs: jag) doppade håret i dammen och sedan kastade huvudet bakåt för att ge upphov till en vattenkaskad.

Sagt och gjort.

Men jag vill helst inte tänka på vad vattnet i den dammen innehåller...

Uppdatering: My hair no longer smells of pond.

Rivstart

Terminen har dragit igång med besked, och det är inte utan att jag känner mig lite ringrostig.

Det känns så ovant att gå i skolan igen, på något märkligt sätt hade det nog varit mindre konstigt att börja jobba igen efter min korta ledighet. Men det är roligt att vara tillbaka, och även om det kommer att bli en tung kurs med många och långa timmar i skolan och dissektionssalen så ser jag fram emot bita tag i den.

Jag har dessutom börjat dansa igen, och det känns lika ovant för kroppen som skolgång känns för huvudet. Klass både tisdag kväll och igår kväll, så nu på morgonen protesterade varenda muskelfiber i min kropp när jag skulle ta mig ur sängen.

Tur att helgen än så länge är relativt obokad. Jag kommer nog behöva sova och vila en hel del...

Uppdatering: Tar tillbaka det sistnämnda - nu är den fullbokad istället!

Augustiäpplen

Plockade med en snusande systerson i bärsele på magen...

... och i sällskap av en kvittrande glad systerdotter.

Fler sensommarbilder

Bodies in Urban Spaces...

... en danspromenad i Stockholm.

Ekologiska godsaker...

... och hemmabakat på middag för nära och kära.

Fina kannan, ett loppisfynd från Dalarna som jag länge trånat efter, fylld med hallonsås.

Sensommar

Sista dagarna i augusti kom och gick alldeles för fort. Förutom beskedet att jag har klarat min tenta (lycka!) bjöd de bland annat på det här:

En underbar helg i Dalarna.

Loppis- och fikatur...

... i Norduppland med älskade systrarna och systerbarnen.

Minisemester i Stockholm med övernattning...

... och frukost på Bakverket.

Fredag i flygande fläng

Baka, sjunga, fira födelsedagsbarn.
Städa, skrubba, skura.
Shoppa, vyssa barn, fika.
Packa, piffa, pynta.

Nu bär det av till Dalarna!

Och nu då?

Ja, så är jag äntligen ledig!

Jag har längtat så länge, och de senaste veckorna har varit så vansinnigt intensiva och stressiga, så nu känns det konstigt att vakna upp utan en tid att passa eller något som måste göras.

Bortsett från att städa och tvätta, vill säga...

Men ska jag verkligen behöva börja ledigheten med sådana sysslor?

Ingen lust

Ikväll jobbar jag mitt sista pass för sommaren, men jag har god lust att stanna hemma efter den vidriga kväll vi hade igår.

Tio överbeläggningar. Fyra i personalen. En chef som gick på planeringsdag med ordinarie personal utan att så mycket som erbjuda några uppmuntrande tillrop. Patienter som kräktes. Patienter som ramlade. Patienter som försökte klättra ur sängarna. Patienter som hade ont. Patienter som blödde. En närmast förlamande känsla av otillräcklighet. Av att inte orka.

Åh, vad jag längtar efter lite ledighet!

Griper efter halmstrån

Jag har tyvärr inte yogat på evigheter, men nu tar jag till det på samma sätt som jag antar att någon som inte utövat sin religion på länge tar till bön i trängda lägen.

Allt för att bli av med klumpen i magen, bandet av spänning runt huvudet och den ofantliga trötthetskänslan.

T minus 24 h

Och vid det här laget ligger tentaångesten ihoprullad som en stor klump i magen.

Morgonfika

Varje vardagsmorgon på jobbet får vi fika i form av färskt bröd i olika varianter. Det brukar vara rusning till personalrummet då, alla har sitt eget favoritbröd som man vill hinna ta av innan det tar slut.

Det intressanta är att läkarna alltid slår sig ner i soffgruppen vid fönstret, medan sjuksköterskor och undersköterskor alltid sätter sig runt det stora matbordet. De flesta verkar dessutom föredra en viss specifik plats, så till den milda grad att de nästan ser lite stressade ut om någon annan har hunnit sätta sig där innan.

Jag tänker ofta att det vore spännande att tränga sig ner mitt i läkargruppen, bara för att se hur reaktionen skulle bli.

Eller att börja med bordsplacering: varannan läkare, varannan sjuksköterska/undersköterska.

Lyckopiller

Mamma Mia! tillsammans med farmor och systrarna visade sig var precis den rätta medicinen efter att jag spenderat ytterligare en dag över böckerna.

Efteråt kände jag mig sugen på att att dansa och sjunga.

Och så blev jag, om möjligt, ännu lite mer kär i Colin...

Måndag

Undrar vad jag skulle göra utan kaffe?

Söndag kväll

Jag har förskansat mig i konferensrummet på avdelningen med alla mina böcker och en massa lösgodis.

Hade jag gått hem efter jobbet hade jag förmodligen dråsat ihop i soffan av ren och pur trötthet och inte fått något pluggat alls. De flesta biblioteken är stängda, och jag är på tok för mörkrädd och lättskrämd för att våga sitta själv på skolan.

Här finns det människor i närheten när jag är sällskapssjuk och behöver en paus. Och, inte att förglömma, en kaffeautomat.

Den perfekta lösningen.

Under tiden

Söndagsnöje i form av en cykeltur till loppisen.

Finaste citruspressen jag sett på länge.

Tolv tårtassietter för 60 kr.

Nu ska det bakas kakor.

Härliga färger till balkonggolvet.

Den som väntar på något gott...

I dag på eftermiddagen var det meningen att hon skulle komma hem, lillasyster.

Men planet från New York var försenat flera timmar, så i värsta fall blir hon fast i Kiev om hon inte hinner med anslutningen till Stockholm.

Jag har ingen som helst uppfattning om hur ofta det går plan mellan Kiev och Stockholm, men jag hoppas verkligen att de går i skytteltrafik, för nu klarar jag inte av att vänta en dag till!

Glömt och förlåtet

Jag tar härmed tillbaka allt (nåja, nästan allt...) ont jag någonsin sagt om CSN.

Härom dagen fick jag, efter att ha väntat i telefonkö i max två minuter, prata med en väldigt trevlig och tillmötesgående handläggare som snabbt kunde ordna det jag behövde hjälp med.

Och i går fick jag beslut om studiemedel, trots att jag fortfarande saknar poäng från kursen som jag skriver omtenta i om två veckor och trots att jag gjorde min ansökan så sent som dagen innan.

Kanske har de till slut förstått att nöjda kunder är enklare att ha att göra med?...

Smak av barndom

Mamma kokar rödavinbärssaft.

Den får den mest vidunderligt rosa färg man kan tänka sig, som blötlagda geléhallon ungefär.

Jag färdas på en smak- och doftresa till barndomens födelsedagskalas och somriga fikastunder ute i trädgården.

Härlig är kvällen...

... fridfull och ren.

Pretty in Pink

Idag var det tillbaka till jobbet igen, men jag har haft några underbart lata lediga dagar*.

Här med älskade systerdotter på besök i Slottsträdgården, där man kan köpa KRAV-grönsaker och blommor, strosa och ha det bra.

* tyvärr inte riktigt så lediga som jag skulle ha velat - omtentaplugget är igång, om än något trevande...

Utmanad

Jag blev utmanad av Sara för ett tag sedan, nu tar jag mig samman och svarar!

Regler:
- Posta reglerna först.
- Svara på alla frågor.
- Skicka vidare utmaningen till andra bloggare.
- När du postat dina svar, berätta det för den som utmanade dig!

Fem saker som finns på din Att-göra-lista idag:

• Läsa åtminstone ett kapitel i Biochemistry - omtentan närmar sig med stormsteg...
• En power walk - men nu är det på tok för varmt.
• Försöka få ordning på min stickning - jag stickade fel igår, och nu måste jag dra upp några varv.
• Åka en sväng till loppisen och förhoppningsvis fynda lite.
• Middag och utgång med fina vänner ikväll.
  

Vad gjorde du för 10 år sedan?

1998 hade jag precis tagit studenten, jobbade på ett demensboende under sommaren och spenderade en hel del tid i Skåne. Jag funderade väldigt mycket på vem jag var, vad jag skulle bli och vad jag skulle göra med mitt liv.

Ställen du bott på?

Kika här för svaren.

Fem saker du skulle göra om du var biljonär?

• Köpa en större lägenhet (om man är biljonär är det kanske snarare fråga om en våning?) och en sommarstuga.
• Ta nästa plan till New York för att se lillasyster dansa i Central Park, och för att shoppa och uppleva staden. Sedan skulle jag se till att resa någonstans minst en gång i halvåret!
• Köpa ny köksutrustning.
• Ta ledigt resten av sommaren (och några veckor varje sommar under resten av utbildningen...).
• Ge mer pengar till Läkare utan gränser.
  

Personer du vill veta mer om:

Mina vänner, både gamla och nya, vill jag alltid veta mer om!

Jag skickar utmaningen vidare till:

Tingeling, Emy, Nina och Lilla Mamman.

Äntligen!

Ledig i fem dagar.

Hittills har jag hunnit sova tills jag vaknade av mig själv.

Pussa på syskonbarnen.

Åka till IKEA och Granit.

Sedan ut till landet.

Dricka vin.

Påbörja en stickning.

Det hade varit fantastiskt om jag hade kunnat ta mig till New York för att träffa och se lillasyster, men det här är inte helt fel det heller.

Lost and found

Senaste dagarna har till stor del handlat om återfunna och nyfunna vänner.

Väldigt trevligt, eftersom jag har känt en stor längtan efter positiva händelser mitt i allt jobb och för att motverka senaste veckornas energisvacka.

Snart...

Nu är det bara två timmar kvar tills jag får gå på fem dagars ledighet!

Den här dagen har känts oändligt lång, och mina energireserver är verkligen körda i botten.

Tack och lov är det lugnt på avdelningen, för just nu orkar jag inte göra mer än vad som absolut krävs...

Snooze

En av mina värsta, och mest svårövervunna, ovanor är att jag så gott som aldrig lyckas kliva upp på en gång när väckarklockan ringer om mornarna.

Vanliga dagar kan jag, skam till sägandes, snooza i upp mot en timme. När jag jobbar dagtur brukar jag kunna begränsa det till att snooza en eller två gånger, men de senaste dagarna har det snarare blivit fyra-fem gånger. Det är som om att jag hoppas att de där nio extra minuterna som varje snoozning ger på något magiskt sätt ska göra mig pigg och utvilad. Istället blir det nästan värre varje gång jag skjuter uppstigandet framför mig, och dessutom blir det bråttom, bråttom varje morgon.

Så nu går jag runt på jobbet som en zombie med hår som fortfarande är blött efter duschen och drömmer om min säng...

God morgon!

Härligt att hinna äta god frukost i lugn och ro.

Livskvalité

Det har varit en helt galen dag på jobbet, och som vanligt var jag helt färdig efteråt.

Därför känns det extra härligt att äta god middag och dricka vin i sommarkvällen med underbara vänner!

13755

Så många steg har jag avverkat på jobbet och på väg hem därifrån i dag.

Då måste det väl ändå vara i sin ordning att lägga sig och sova en stund?...

Den som spar hon har

Eller: den vars mor spar, hon har...

En räd i en av garderoberna hemma hos mamma och pappa resulterade nämligen i ett klänningsfynd!

Klar ABBA-känsla, tycker jag.

Och om jag bara hittar rätt tillbehör får den följa med på bröllop på lördag.

ABC

Lilla fröken H tittar med stor förtjusning på Fem myror är fler än fyra elefanter.

Och kan vid det här laget rabbla stora delar av alfabetet i rätt ordning.

Men inte nog med det, hon vet att H hör ihop med hennes namn, E med lillebrors och K med "kajvar*".

Och härom dagen då hon såg en av lokalbussarna bokstaverade hon U P P S A högt.

Jag kommer inte vara förvånad om hon kan läsa om ett halvår eller så...


* Kaviar, så klart.

Måndag

En dags minisemester efter en hektisk helg.

Den spenderar jag ute på landet hemma hos mamma och pappa, dit även syster med familj styrt kosan.

Gos med syskonbarnen.

God mat.

Sova middag.

Lugn och ro.

Sedan klarar jag förhoppningsvis av att gå tillbaka till jobbet...

En sovmorgon...

... och en power walk gjorde också susen!

Nu är jag laddad för att jobba kväll.

Sånt som gör mig pigg!

Några timmars sömn.

En lång dusch.

Ta på en fin klänning.

En skvätt parfym.

Grillning i sommarkvällen.

Rosévin.

Trevliga vänner.

Utgång.

Dansa sig varm till härlig musik.

Träffa gamla vänner från förr.

Flirta lite...

Vilken tur att jag lyckades vakna efter min tupplur!

Sånt som gör mig trött

Dagpass från kl 06.45 till 15.00. 4 i personalen som tog hand om 22 patienter.

Jag orkade inte ens gå och shoppa när jag väl hade slutat, och då är det illa.

Nu måste jag sova lite om det ska finnas någon som helst chans att jag ska orka med trevligheter som grillning och utgång i kväll.

Risken är så klart att jag inte vaknar förrän i morgon bitti, men det är en risk jag måste ta.

Vid det här laget klarar jag inte av att hålla ögonen öppna så värst mycket längre...

Egenvård

Boken kom i går, och tillsammans med gott te och bigarråer räddade den min kväll.

Och så blev det måndag...

Tillbaka efter minisemestern med allt vad det innebär.

En väckarklocka som ringde kvart över fem. En massa spring på jobbet. Jobbade över. Ösregn på vägen hem. Helt slut när jag kom innanför dörren. Borde packa upp, handla, laga mat, städa, skriva PM och andra duktiga saker. Vill träffa syskonbarnen, men orkar inte förflytta mig. Orkar bara kura i soffan.

Och på det insikten att helgens ledighet var den sista på ett bra tag. Fram till månadsslutet väntar bara futtiga endagsledigheter, så med andra ord känns det som om jag ska jobba hela juli i ett svep.

Så munter är jag just nu...

Vind i håret

Vi hade tur i år och lyckades pricka in en helg med fantastiskt segelväder!

I går övernattade vi i en naturhamn, och i dag tog vi oss till Sandhamn.

Nu är det after sail och fest som gäller. Ha en trevlig helg!

Ibland känns det lite extra

I dag hade jag hand om en patient som var så oerhört lik min mormor, både till utseendet och sättet. Mormor dog för snart två år sedan, och när jag stod där inne på salen kände jag hur saknaden efter henne bara vällde över mig.

Vissa patienter berör mig mer än andra, ibland är det på grund av en konkret anledning som i dag.

Men det kan också vara något ogreppbart som gör att det stockar sig i halsen och tårarna nästan rinner till.

Även om det ibland kan vara tungt rent psykiskt att jobba inom vården så är jag väldigt glad att jag jobbar med något som känns meningsfullt och som engagerar mig.

Samma visa varje gång

Imorgon bär det av på minisemester igen! Seglats till Sandhamn med finaste flickorna är det som står på agendan, och jag är så förväntansfull.

Men i vanlig ordning har jag drabbats av lätt packningspanik. Jag inser ju att tre dagars och två nätters vistelse hemifrån inte kräver något större bagage, men trots det breder högarna ut sig på min säng. Tänk om jag kommer att vilja ha just de plagg som jag väljer att lämna hemma?

Det borde finnas någon form av kurs eller så som man kan ta för att lära sig att packa optimalt...

Hur kan man annat än smälta?

Titta bara på det här.

Jag smög mig olovandes in på familje-BB igår för att få träffa det lilla miraklet.

Och hade nog aldrig kommit därifrån om det inte hade varit för att jag blev mer eller mindre utkastad av personalen.

Två salighetssaker*, det är vad de är, mina älskade syskonbarn!


* som Madicken och Lisabet skulle ha uttryckt det.

Välkommen!

Det blev en junipojke!

Precis innan månadsskiftet, kl. 23.44 igår kväll, föddes han.

Det hade varit tufft, men det gick bra och jag är så stolt över dem.

Han är rätt så mycket bitigare än vad hans storasyster var som bebis.

En klump på fyra kilo, för att citera storasyster.

Men så hade han ju fått mogna till sig lite längre också...

Jag kan knappt tåla mig tills jag får träffa dem.

Som att vänta på en present

Så känns det, nu när storasyster och svåger äntligen befinner sig på förlossningen.

Juni- eller julibarn? Flicka eller pojke?

Kring de två frågorna kretsar i stort sett hela min tankevärld just nu.

Men det är klart - bara det går bra och liten är frisk så spelar svaren ingen som helst roll.

Loppisfynd!

Två muggar och en tallrik ur serien Medicinalväxter.

Nu känns det liksom ännu mer som om kannan borde få följa med

mig hem.

Ibland förvånar jag mig själv

Solen skiner ute. Jag har suttit inne och skrivit ett PM.

Det skulle visserligen ha varit klart för länge sedan, men trots det känner jag mig väldigt duktig. Nu väntar belöningen i form av en eftermiddag och kväll i Stockholm i härligt sällskap!