fröken L lever livet

Fjärde advent

2011-12-20T17:52:00.001+01:00

Adventsmys med flera av mina allra finaste!

Jag längtar efter jullov

2011-12-07T12:19:00.003+01:00

Tänk att få sitta framför brasan och läsa en bok som inte är studierelaterad...
Eller sticka.
Eller bara mysa och umgås.

Jag tänker banne mig unna mig några dagars jullov, trots ännu en tenta i januari. Det är jag värd! Så när du kommer hem, Sarapirat - då ska det mysas så att det står härliga till!

- Bloggar från tentapluggsbubblan...

Oklart läge

2011-11-23T19:45:00.004+01:00

Hört från väntrummet:

- Jag har en läkarkandidat med mig idag, går det bra att hon är med?

- Ja, kanske. Det beror på hur hon ser ut.

Eh?... Say again?
Vad spelar det för roll? Och ska jag tolka det faktum att jag fick vara med som en komplimang eller en förolämpning?...

En magisk värld?*

2011-11-22T17:11:00.004+01:00

*Eller våndan av att välja mellan the love of lotion och the wild, wild west...

Samling och fika kl 09.40.
Första patienten kl 10.00.
En och en halv timmes lunch.
Fika igen någon timme efter lunch.
Sista patienten kl 15.30.

Det sammanfattar mina första dagar på dermatologiplaceringen. Och verkar gälla även för resten av veckan. Förvisso är det massor att läsa in och inte helt enkla tillstånd heller, så det är nog inte helt rättvisade att kalla det a magical world. Men det ligger nog en liten sanning i det ändå, vilket min handledare är den förste att tillstå.

Inga nattjourer.
Inga sena timmar på akuten, operation eller avdelningen.
Inga beslut som måste fattas här och nu - annars kanske patienten dör.

Så det borde ju egentligen vara den perfekta inriktningen om man som jag fasar en aning för att fastna i ekorrhjulet där man alltid kan jobba mer och alltid kan (bör!) bli ännu bättre. Och dessutom helst vill hinna med ett liv vid sidan av utan att gå på knäna. Men ändå är det en liten röst inom mig som viskar att det skulle vara väldigt tråkigt att inte få vara med när det verkligen, verkligen gäller, att inte få vara en del i det stora, fantastiska och ibland skrämmande.

Kanske är det tur att det dröjer länge innan jag måste göra mitt val...

Känns som om det skulle göra sig bra på en korsstygnsbonad...

2011-11-20T14:10:00.001+01:00

Första dagen i oktober

2011-10-02T10:20:00.003+02:00

Dagen då man både kunde äta frukost på balkongen och middag på uteservering!

Sånt som gör att man nog kan vara ganska nöjd med sin dag

2011-09-28T15:29:00.004+02:00

Du måste komma hem till mig om du har vägarna förbi, då ska du få en snidad trägubbe.

Jag är verkligen väldigt förtjust i de där gamla herrarna och damerna som har glimten i ögat, trots sjukdom och krämpor.

Nine eleven

2011-09-11T23:47:00.001+02:00

Det har varit svårt att slita sig från TV:n idag. Precis som det var för tio år sedan.
Då låg jag sjuk i sängen och såg i direktsändning när det andra planet träffade det norra tornet. Känslan av overklighet var så oerhört stark då, det kändes nästan mer sannolikt att det skulle visa sig vara en film än något som faktiskt hänt på riktigt. Och när jag ser bilderna om och om igen idag känns det fortfarande lika overkligt och obegripligt.

Det är inte utan att jag är lite imponerad av mig själv...

2011-09-07T11:00:00.000+02:00

När den dyyyra konsulten som skulle hålla i ledarskapsutbildningen inte behagade dyka upp, så måste jag erkänna att det kändes lockande att åka hem och kanske sova lite till...

Så ingen är mer förvånad än jag själv över att jag stannade kvar och faktiskt är lite duktig!

- Bloggar från biblioteket...

Testing, testing

2011-08-29T15:23:00.001+02:00

Ny termin. Ny telefon.

- Bloggar från föreläsningssalen...

Slutspurt

2011-08-16T13:17:00.005+02:00

Sista dagen innan tenta är alltid den värsta.

Känslan av att varje ord man läser kan vara det som avgör.

Rädsla för att inte komma ihåg något alls.

Hjärtklappning och magknip.

Trötthet.

Usch.

Grattis och hurra på din födelsedag!!!

2011-06-30T18:50:00.011+02:00

Tre år! Det känns både som igår och som en evighet sedan han föddes.

Lustigt det där, hur tiden kan upplevas så olika.

Och hur fullkomligt omöjligt det är att förstå att för inte så länge sedan

fanns varken han eller hans storasyster,

de som är så underbart självklara idag.

Jag önskar så att jag kunde vara där och fira honom.

Födelsedagsbarnet?

Han har fullt upp med sina presenter och har inte tid att prata i telefon med moster...

Och romantikern i mig drömde om att bli skärgårdsdoktor

2011-06-28T19:21:00.007+02:00

Och bo i ett vackert gammalt trähus.

Med utsikt över havet.

Men realisten i mig inser att det nog inte skulle vara riktigt så här...

Och att det nog är både ensligt och skrämmande att jobba så.

Ensam läkare, långt från alla de resurser som finns på ett sjukhus.

Jag tror att jag passar bättre i den myrstack som ett stort sjukhus utgör.

Med många kollegor omkring mig.

Och en sommarstuga skulle nog vara mer än tillräckligt för att tillfredställa mina skärgårdsdrömmar...

Midsommarafton

2011-06-28T17:17:00.013+02:00

Detta år minus landstingspyjamas och plus blomsterkrans.

Som dessutom innehöll sju sorters blommor!

Ord på vägen

2011-06-12T22:37:00.002+02:00

Imorgon börjar sommarjobbet som läkarassistent på Lasarettet-någonstans-i- Sverige.
Och jag är nervös, spänd, förväntansfull, orolig, glad och uppspelt i en enda salig blandning.

Efter att jag anlände till lägenheten där jag kommer att bo de kommande veckorna har kvällen därför ägnats åt telefonprat för att ventilera.
Jag har fått en massa uppmuntrande tillrop och visdomsord att bära med mig.
Min kloka mamma säger bland annat:
Rätt patient! Rätt åtgärd! Rätt tidpunkt!

En annan sak som gjorde ett starkt intryck på mig var väldigt tidigt under utbildningen på en vårdcentralsplacering när en handledare gav rådet:
Det viktigaste i mötet mellan patient och läkare är det som sker under de första och de sista minuterna.
För om patienten inte känner att läkaren först lyssnar och försöker förstå vad problemet är och slutligen avrundar med att klargöra vad som kommer att hända (eller inte hända!) härnäst, så kommer patienten att gå från mötet otillfredsställd.

Och då spelar det som händer under tiden däremellan inte så stor roll.

För mig känns det viktigt att hitta de rätta budorden att bära med mig under min utveckling till läkare.

De kommer troligen inte alltid att lösa de problem jag oundvikligen kommer att stöta på längs med vägen.

Men de kan hjälpa mig att forma den typ av läkare och kollega som jag vill bli och vara.

Så jag bär dessa klokheter med mig. Inombords. Som mentala väggbonader med omsorgsfullt broderade tankespråk .

Resa i tiden

2011-06-08T20:02:00.015+02:00

Till Madickens dagar.

Det känns som om det var lättare då.

När livet kretsade kring det som hände i byn. När människorna i ens omedelbara närhet utgjorde samhället. När nyheterna färdades i en maklig fart. När det inte ständigt kom nya rön som omkullkastade de gamla.

Troligen är det en romantisk föreställning som har föga att göra med den verklighet människorna då levde i.

Och jag passar trots allt förmodligen bäst i den verklighet jag lever i.

Men det känns skönt att få drömma sig bort ett tag.

Den blomstertid nu kommer

2011-06-08T13:59:00.017+02:00

Och äntligen lite ledighet.

Lediga dagar som fylldes av studentexamen för vissa,

läkarexamen för andra (tyvärr inte för mig på ett bra tag...),

släktträff och nationaldagsmys på landet.

Utan spaning - ingen aning

2011-05-31T20:24:00.006+02:00

När jag skulle googla bilder som ett led i min sista rycket-satsning inför tentan avslöjades det svart på vitt hur fördelningen mellan pluggrelaterade och mer vad ska man kalla det ... lustbetonade efterforskningar sett ut de senaste timmarna.

Det är i nuläget oklart hur denna felviktade prioritering har påverkat totalpoängen på dagens tenta.

Då känns det skönt att vissa forskningsresultat i alla fall kommer till allmän nytta!...

När man inte ligger helt i fas inför tisdagens tenta

2011-05-29T22:50:00.006+02:00

Då kan man tacka sin lyckliga stjärna för att åtminstone ett område snabbt kan täckas upp med hjälp av så här begåvade (och snygga!) fd. kursare.

Är det inte snart dags för en uppföljare?

Det florerar rykten på sjukhuset om att det finns överläkare som har den bland favoriterna i sin playlist och studenter som har klarat tentafrågor genom att tralla den tyst för sig själv. Själv tycker jag att den har gjort sig förtjänt av en ros. Minst.

Inget ont som inte för något gott med sig

2011-05-27T08:54:00.007+02:00

Tentaplugg = nagellack!

Gilla läget

2011-05-20T09:54:00.003+02:00

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden.

Varför får jag inte tillbaka mina inlägg och kommentarer?!

2011-05-18T13:25:00.003+02:00

Förbannade Blogger...

Jag får försöka vara nöjd över att det i alla fall går att skriva nya, antar jag.

Åh, så fint!

2011-05-11T19:25:00.000+02:00

Martha Graham skulle ha fyllt 117 år i dag, så roligt att Google firar detta!

Jag tycker att den är så fin att jag vill hänga den på väggen.

Och här finns den i rörlig form.

Uppdatering: Men storasyster hann så klart först!...

Uppdatering 2: Och Anna också!

Tillbaka till verkligheten

2011-05-05T22:23:00.002+02:00

Tala om antiklimax...

Ska man göra något så är det väl lika bra att göra det ordentligt

2011-05-05T15:51:00.003+02:00

Jag fikar helt lila!

Koll på läget

2011-05-03T14:20:00.010+02:00

På väg till bussen som skulle ta oss till Hästivalen fick jag mig mycket visdom till livs.

Vilken tur att jag har varit hemma i flera dagar och vilat när jag har varit sjuk.

Så att jag har gåkraft i benen nu!

............

Om hjärnan dör så dör man.

För det är hjärnan som bestämmer över kroppen!

Klok som en uggla är hon verkligen, den där ungen.

O hur härligt majsol ler...

2011-05-03T13:36:00.006+02:00

Tyvärr var det dåligt med solsken och värme första maj,

men en mysig utflykt hade vi i alla fall, lilla fröken och jag!

Men åh, vad jag hade dåligt samvete över den lille killen som var besviken över att inte få följa med...

Moster frös dock väldigt mycket, men fick så klart skylla sig själv.

Det är bara för att du inte har överdragsbyxor.

Det ska man ha när det är kallt.

H var fascinerad av hästarna, särskilt när de hoppade.

Men hon ville minsann inte rida själv.

Först när vi kom hem förstod jag att det var för

att hon trodde att hon då skulle bli tvungen att uppträda...

Men hon var nöjd och belåten ändå.

Valborg

2011-05-03T13:09:00.010+02:00

Posttenta-koma på förmiddagen, så det blev varken forsränning eller mösspåtagning...

Men sedan hämtade jag mig,

och efter trevlig men ack, så kall grillmiddag och premiärbakverk blev det promenad till högarna, Valborgskase, fyrverkerier och Rappakalja!

Trumvirvel, tack!

2011-05-02T11:26:00.005+02:00

Jag har blivit av med min KitchenAid-oskuld.

Lite tam, men dock en puss...

2011-04-29T14:58:00.005+02:00

Bild från nyheterna.se

Uppdatering: Lite mer humor i den här bilden, titta i nedre vänstra hörnet...

Uppdatering 2: Och här ser det ju tack och lov något mer uppsluppet ut!

Från det ena till det andra

2011-04-29T13:59:00.007+02:00

Först tentaskrivning. Eller, nja... Ordbajsande på hög nivå snarare...

Som kommer att kräva en oerhört generös rättning för att hamna på rätt sida godkänt-gränsen.

Nu bröllopsbevakning. Och jag är så klart mycket nöjd med att jag precis hann hem...

En fantastiskt vacker klänning! Och brud!

Men lite väl mycket stiff upper lip hos brudgummen? Jag hade hoppats på mer känslo yttringar!

Om jag hade varit i hennes skor

2011-04-28T21:57:00.010+02:00

Så skulle jag ha valt det här diademet.

Möjligen det här. Eller kanske det här.

Men inte det här, det känns liksom lite för... hårt och spretigt. Och kanske en aning Miss Universum?

Och definitivt inte någon av de här.

De är visserligen fina, men det kanske räcker med att ha en förlovningsring som är så starkt förknippad med den högt älskade svärmodern som dog alltför ung...

Uppdatering kl 12:09 29 april: Inte den jag hoppats mest på, men jag är nöjd i alla fall!

My precious

2011-04-27T21:23:00.008+02:00

Jag känner mig en aning som Gollum.

Med något lystet i blicken.

Och så är den så fin att jag helst vill klappa på den.

Påskdagar

2011-04-26T19:59:00.001+02:00

...med påskägg och godis i massor.

Och sockerstinna barn som följd.

...med stunder då de senaste dagarnas sjukdom tog ut sin rätt.

...men då det gick att plötsligt att bli pigg och glad igen,

och glädja mostershjärtat med mys och lek.

Och genom att båda bli väldigt förtjusta i mina barndomsskatter...

...då det var dåligt med loppisfynd, bortsett från en fin bakbok.

Tillsammans med den och vinsten kommer jag att skapa underverk!

...då våren fullkomligt exploderade.

...och med den härliga påsktraditionen Konst på väg.

Dagens status på Facebook

2011-04-23T12:28:00.008+02:00

"...har vunnit en KitchenAid...!!! Vilket underbart påskägg!!!"

Två vinster inom loppet av några månader!

Jag får nog ta tillbaka det där om att jag aldrig vinner något.

Och så kanske jag borde köpa en trisslott eller två...

Bild (och inte minst själva vinsten!) från Bagaren och Kocken.

Guldkorn

2011-04-19T20:26:00.017+02:00

Det känns som om en stor del av tillvaron går ut på att försöka hålla huvudet över vattenytan just nu. Men det finns tack och lov en massa guldkorn i tillvaron, och jag försöker att fokusera på dem!

Som blogg träff med älskade storasyster och underbara Anna. Och inte minst alla rara barnen!

Eller Afternoon Tea på Vardein med fina, kloka J.

Eller ett peppande mail från min handledare:

"...du är ingenting annat än absolut toppklass!"

Eller beskedet om att jag har fått sommarjobb som läkarassistent.

Eller vinsten på Ebbas blogg. Jag som aldrig vinner något!

Eller positiv återkoppling från en handledare när jag tog igen en jour:

"Du är väldigt duktig och det var så roligt att gå med dig!"

Eller pluggpaus och olika sorters söta grodor!

Eller en tur till Stockholm för att träffa underbara B.

Eller lugna dagar på landet med de första vårtecknen,

en å som för tillfället är en sjö

och så klart god mat.

Eller Melodikryss och brunch med bästa C.

Eller första vårvärmen som gjorde det möjligt att plugga (och fika!) på balkongen

iklädd morgonrock

med fina N som sällskap.

Jag försöker samla dem inom mig, som små värmande högar.

För att ta fram vid behov de dagar då det känns extra tungt.

"Ska du inte börja blogga igen? Jag saknar din blogg!"

2011-04-19T20:15:00.003+02:00

Så sa min älskade mamma härom veckan.

Det var väldigt rart och gjorde mig hemskt glad, och eftersom jag så gott som varje dag tänker att jag ska blogga, men liksom ändå inte kommer mig för, så var det nog precis den putt i rumpan som jag behövde.

Så - här är jag igen!

Det är tyvärr inte alls möjligt, men i tanken har jag redan flyttat in...

2011-02-05T13:41:00.008+01:00

Bilder från Hemnet.

Bröllop och barn

2011-02-04T17:41:00.006+01:00

Är detta året då precis alla (som inte redan gjort det...) gifter sig och/eller skaffar barn!?

Halva kändisvärlden, senast ut är Ebba, och inte minst fyra vänner (som jag vet om...). Det är så klart fantastiskt roligt, och jag blir så glad, så glad för deras skull, men samtidigt är det inte utan att ett litet avundsjukt monster vaknar inom mig.

Seg fredag

2011-02-04T17:17:00.006+01:00

Väckarklockan ringde halv åtta, men jag var så trött att jag somnade om och vaknade kvart i tolv. Det känns inte som om jag kommer åstadkomma några större mirakel denna dag, frukosten till trots!...

Hurra hurra på din födelsedag, allrakäraste lillasyster min!

2011-02-02T13:27:00.002+01:00

När jag fyllde år skämde hon bort mig med pannkakstårta.

Finaste du, jag önskar så att jag vore där du är och kunde göra detsamma för dig!

Helgen

2011-01-23T21:59:00.004+01:00

Nattjobb på en hektisk förlossningsavdelning :: fick vara med när en fin liten flicka föddes :: buss ut till landet :: sömn :: god mat :: nattjobbarbaksmälla :: lugn och ro på landet :: borde ha pluggat men var för trött och snurrig :: fantastiska men vidrigt hemska filmen The Deer Hunter :: några avsnitt av The Big Bang Theory och Mike & Molly efteråt för att försöka undvika mardrömmar... :: sovmorgon :: långpromenad :: webbföreläsningar :: maila hit och dit :: god mat :: fler webbföreläsningar :: Solsidan :: chat med lillasyster :: Morden i Midsomer (kommer han att dö eller hur ska de skriva honom ur serien, tro?) :: förhoppningsvis sömn innan morgonen...

Januaripepp!

2011-01-21T15:24:00.003+01:00

Finaste fredagspresenten från finaste lillasystern!

Dag elva

2011-01-18T11:56:00.002+01:00

Mina syskon.

Syskon är de personer man har livets längsta relationer med, och tyvärr är det långt ifrån självklart att det är bra relationer.

Därför är jag innerligt glad och tacksam över att jag har två så underbara systrar, som inte bara är mina syskon utan också mina nära vänner.

Jag tycker att det är något alldeles magiskt att det finns två fantastiska personer som jag delar min historia med,

som på en gång är så lika mig och samtidigt så olika,

och som känner mig utan och innan.

Jag älskar er!

Go'kväll!

2011-01-16T01:33:00.008+01:00

Jag bestämde mig för att förtränga hostan, huvudvärken och ämligheten,

och lyckade ta mig ur både soffan och nattskjortan.

Så det blev en trevlig lördagskväll som började med applicering av rött nagellack framför Ebba och som fortsatte med vin och en massa härligt prat tillsammans med underbara E.

Till sist promenad hem i snöfallet.

Dag tio

2011-01-15T13:07:00.000+01:00

Det här har jag på mig i dag.

Sjukling hemma i soffan. Så det är gårdagens något rufsiga knut och nattskjorta som gäller än så länge. Kanske kan jag få någon stilpoäng för det fina halsbandet som lillasyster gav mig i födelsedagspresent.

Dag nio

2011-01-15T13:02:00.000+01:00

Min tro.

Oj. Just nu försöker jag tro på mig själv, vilket tyvärr inte är det lättaste...

Jag vet inte riktigt om jag är religiös, men samtidigt känner jag mig inte som en ateist. På sätt och vis anser jag mig väl ändå vara kristen, eftersom det ändå är den tro vår kultur bygger på. Jag är döpt, har gått i kyrkans barntimmar och är konfirmerad, och självklart är det något som också påverkar min uppfattning.

Ibland tänker jag att det måste vara väldigt skönt att vara övertygad i sin tro, att den är något självklart. Det måste kännas förtröstansfullt att tänka sig att någon eller något tar hand om en och att saker och ting sker av en orsak.

Bara så att det inte råder några tvivel...

2011-01-15T12:55:00.001+01:00

Självklart tittade jag på tvillingarnas presentation för pressen i går!

Jag kommer att bli en fantastisk pensionär, och då tänker jag verkligen gå all-in: prenumration på Svensk Damtidning, vallfärda till alla tänkbara tillfällen då man kan skåda kungligheter live och inte bry mig ett dugg om att det är en förlegad institution och en hobby som möjligen är något icke-PK...

Bild från dr.dk

Dag åtta

2011-01-12T14:24:00.000+01:00

Ett ögonblick.

Hon var svårt sjuk, och det var egentligen mest en fråga om tid.

Jag hade fäst mig vid henne från första stund, och hon hade trots sin sjukdom en enormt positiv utstrålning, var alltid väldigt pigg på att prata och ville gärna ha sällskap. Så jag kom ofta in till henne när vi var färdiga med att hjälpa de andra patienterna, och hela hennes sätt och person gjorde det omöjligt att inte vilja pyssla om henne lite extra.

En morgon när vi satt i rapport ringde det från hennes rum. Vi hade inte hunnit gå igenom om det var något nytt med henne sedan gårdagen, men eftersom jag kände henne så väl så var det självklart att jag gick ändå.

När jag kom in på salen var hennes anhöriga där, och de berättade att hon precis hade somnat in. Jag blev så chockad och ledsen att jag började gråta på en gång, det var fullkomligt omöjligt att hålla en professionell fasad i den situationen, något som jag skulle skämmas över och förebrå mig mycket efteråt.

Jag minns inte riktigt vad som hände resten av dagen, jag kommer bara ihåg att jag fick gå hem tidigare. Men jag tänker ibland på det, och önskar att jag hade fått säga adjö. Min förhoppning är att de anhöriga inte tog illa vid sig av min reaktion. Hade det varit en av mina kära hade jag uppskattat att någon i personalen kände så varmt för den personen, men alla är olika och det är omöjligt att veta hur de upplevde det.

Dag sju

2011-01-12T14:02:00.000+01:00

Min bästa vän.

Jag kan omöjligt välja bara en...

Bästa L. Vi klickade inte alls när vi träffades första gången, och det tog tid innan vi fann varandra. Men när det väl hände så var det med besked. Och sedan var hon en av de som stöttade mig när mitt hjärta var så brustet att det kändes som om hela jag skulle gå sönder. Vid det här laget känner vi varandra utan och innan, tillsammans har vi varit med om både ledsamma, roliga, galna och fantastiska saker. Det är verkligen en sådan välsignelse att hon finns.

Underbara E. Vi lärde känna varandra på gymnasiet och umgicks intensivt under de åren. Sedan var vi tidvis på olika platser och valde olika banor, och sågs därför inte så ofta. Men hon har alltid funnits där, och sedan några år är vi på samma bana. Hon vet precis hur jag fungerar och är så bra på att säga de saker jag behöver höra när livet inte går som man vill, kanske för att hon själv har upplevts svåra saker. Jag är så glad att denna kloka, modiga, starka och fantastiska människa finns i mitt liv.

Fina N. Kärlek vid första ögonkastet - det brukar vi säga om när vi träffades första gången. Vi hittade varandra när vi båda arbetade extra som undersköterskor på samma avdelning, och trots att det inte är så många år sedan vi lärde känna varandra känns det som om hon har varit min vän alltid. Jag tror att det beror mycket på att vi båda har vissa erfarenheter i bagaget som gör att vi känner igen oss i varandra och att vi tänker så lika i mångt och mycket. Nu är det vansinnigt svårt att tänka sig att en tid då vin inte kände varandra, jag tycker att jag liksom borde ha saknat henne innan jag lärde känna henne.

Jag älskar er!

Bakläxa

2011-01-12T13:59:00.002+01:00

Jag ligger en aning efter med min dag för dag-uppgift, men snart är jag i fas!

Jo, visst är jag en aning fixerad...

2011-01-09T15:35:00.010+01:00

Men jag sitter och tentapluggar, och allt annat är ju liksom roligare än just det.

Inte minst att hålla koll på vad som händer på den kungliga bebisfronten! Senaste nytt är hur kronprinsparet ska lyckas lösa det som väl måste kallas det-i-lands(för-att-inte-säga-lyx-)problem-som-är-längst-tänkbart-från-att-vara-ett-faktiskt-problem jag någonsin hört talas om.

Uppdatering kl 16.20: Nu har storebror och storasyster äntligen fått träffa tvillingarna.
Och efter tentan ska jag skaffa mig ett liv...

En av varje!

2011-01-08T12:31:00.003+01:00

En pojke och en flicka har anlänt!

Lillprinsen går tydligen redan under arbetsnamnet Elvis på grund av det mörka håret och det faktum att tvillingarna är födda på "The Kings" födelsedag.

Det ska bli spännande att höra de riktiga namnen i samband med dopet.

Och inte minst att få se bilder på de små!

Och jag som precis tänkte kontakta Riget och erbjuda mina tjänster...

Dag sex

2011-01-08T02:19:00.002+01:00

Min dag.

Som ju egentligen var i går...

Vaknade ganska sent. Åt frukost. Duschade. Tvättade håret. Väntade på att håret skulle torka... Gick en långpromenad med pappa. (Vi hade tur - vi lyckades precis pricka in den timme under dagen då solen sken!) Pluggade. Drack kaffe. Pluggade lite till. Slösurfade runt mellan varven. Pluggade lite till. Blev ganska uppmuntrad när jag klarade av ett tentafall. Pratade i telefon. Pluggade ännu lite till. Åt middag; bouillabaisse, aioli och bröd. Pluggade faktiskt lite till. Tittade på senaste Big Bang Theory. Kände mig för pigg för att gå och lägga mig. Streamade Lost in Austen. Surfade lite, såg denna artikel och undrade så smått om det kanske var på gång... Lade mig i sängen. Läste lite. Somnade.

Dag fem

2011-01-06T20:55:00.003+01:00

Vad är kärlek?

En dag för sent, eftersom jag helt enkelt inte kunde komma på något vettigt att skriva. Om jag vore i en lycklig relation skulle jag (förhoppningsvis!) kunna sätta ord på vad jag kände för den mannen. Men det är jag ju dessvärre inte (var är han någonstans?!)...

Så istället googlade jag ordet kärlek, och första träff var lustigt nog "Tema: sex och relationer" på Vårdguiden. Där står det bland annat att kärlek är nästan omöjligt att beskriva, och sedan kommer det en massa pedagogiska förklaringar om hur det känns att vara kär. Det står också att om du har problem med kärleken och relationer och inte vet vad du ska göra kan du kontakta skolkuratorn, skolsköterskan eller din ungdomsmottagning. Adress och telefonnummer till en vårdmottagning hittar du under Hitta vård och omsorg. Det tyckte jag var lite rart. Men inte till någon vidare hjälp.

Sedan slog det mig. Herregud, det kanske är för att det var alldeles för länge sedan som jag var kär som jag har så svårt att komma på vad jag ska skriva! Och nästan samtidigt insåg jag att så där kär som man är i början av en relation, så där så att man nästan tror att man ska kräkas och ständigt är på helspänn, det vet jag inte om jag skulle orka vara igen. Jag önskar istället att det vore möjligt att hoppa över hela den där osäkra och nervpirrande fasen, och som av ett trollslag skulle jag plötsligt befinna mig i en relation som känns härligt trygg, etablerad, självklar och säker.

Med någon som vet vad jag vill äta till frukost, eller vad jag vill ha för sorts lösgodis. Med någon som jag vet precis vad jag ska köpa i julklapp eller födelsedagspresent till. Med någon vars ansiktsuttryck jag lärt mig innebörden av, så att jag slipper gissa och vara orolig. Med någon som jag inte kan somna utan, med någon som vill hålla om mig när han somnar. Med någon som vill berätta för mig hur hans dag har varit, och som vill höra om min.

Dag fyra

2011-01-04T22:18:00.002+01:00

Det här åt jag i dag.

Frukost: Yoghurt med Kellogg's Special K-flingor. En banan. En kopp te.

Mellanmål: 1 liten yoghurtbägare.

Oräknat antal koppar kaffe med mjölk...

Lunch: Kycklinfilé och ris, haricot verts.

Mer kaffe med mjölk...

Middag: Ljummen sallad med potatis och kräftstjärtar.

På kvällen: En banan och ett glas mjölk.

Donera mera

2011-01-04T17:55:00.002+01:00

Jag sitter och läser lagtexter om obduktion och transplantation. Förvisso inte det allra mest upphetsande, men nog så viktigt.

På donationsrådets hemsida kan man gå in och anmäla om man vill donera sina organ (och i så fall vilka) eller om man vill avstå. En viktig handling, både för den som kanske får chans till ett nytt liv med hjälp av donerade organ, och för att ens anhöriga ska slippa ta ställning i frågan efter ens död.

Dag tre

2011-01-03T18:43:00.001+01:00

Mina föräldrar.

Utan dem skulle jag stå mig slätt. De stöttar, lyssnar, hjälper, skjutsar, hämtar, fixar, ger råd och allt detta tillsynes på ett fullkomligt outtröttligt sätt. De är generösa, kärleksfulla, omtänksamma, kloka, roliga och alldeles, alldeles underbara.

Mamma och pappa - jag älskar er!

Tomt och trist

2011-01-03T18:09:00.000+01:00

I går åkte piraten hem till värmen i det heliga landet, och vi blev kvar här i kylan. Det är alltid lika sorgligt när hon åker, jag tror aldrig någonsin att jag kommer att vänja mig med det, det blev många tårar på Arlanda. Kontrasten är enorm, senast härom dagen var vi här hela familjen och det var fyllt med liv och stoj, nu sitter jag själv ute i ett stort hus på landet och försöker tentaplugga.

Jag saknar dig, älskade lillasyster.

I natt jag drömde

2011-01-03T13:15:00.005+01:00

En mycket märklig dröm.

Jag var kär i någon som var Chris i Coldplay, fast ändå inte. Han bodde i ett hus som låg på Svartbäcksgatan mittemot ån, fast det var ett typiskt pastellfärgat London-hus. Han hade en bullterrier som drunknade i Fyrisån, men som vi räddade livet på.

Och sedan levde vi lyckliga i alla våra dagar, eller?

Dag två

2011-01-02T16:17:00.003+01:00

Min första kärlek.

Jag var fem år och hade precis börjat i förskolan.

Först tyckte jag att han var oerhört läskig för att han var så bråkig.

Men det måste ju ha gått över, i alla fall lite grann, för jag minns att vi brukade sitta under snickarbänken i hobbyrummet och hålla varandra i handen.

Några gånger tror jag till och med att han gick med på att leka mamma-pappa-barn, och jag kommer i håg att jag i hemlighet låtsades att han var pappa till alla mina dockor. Men han var ju som sagt en ganska bråkig kille, och allra oftast var det nog frågan om mindre fridfulla lekar. Jag minns att vi lekte "V" i några stora snödrivor, och att jag var omväxlande Diana och Juliet och han var så klart Mike.

Min första kärlek varade länge, länge - jag var kär i honom under hela lågstadiet.

Och kärleken är ju som bekant blind, så jag tolererade att han hade flera andra tjejer samtidigt.

Men jag kan fortfarande minnas hur svartsjuk jag var när han lekte med någon annan...

Dag ett

2011-01-01T16:14:00.008+01:00

Presentera mig själv.

Söndagsbarn och tillika nyårsaftonsbarn. Dotter till underbara föräldrar. Lillasyster till en storasyster. Storasyster till en lillasyster. Moster till två fantastiska ungar. Svägerska till en kock och en industridesigner/miljöförkämpe. Sondotter till en fin farmor. Väninna. Läkarkandidat. Undersköterska. En dansar-hellre-än-bra-dansare. En skulle-vilja-rida-oftare-ryttare. En singel-som-inte-vill vara-singel-men-var-sjutton-finns-alla-bra-och-lediga-män(?)-singel. Slarvig pedant. Lat prestationsprinsessa. Pessimistisk romantiker. Ofta glad, men troligen född med låga serotoninnivåer...

Nytt år = nystart?

2011-01-01T16:06:00.002+01:00

Jag har varit ungefär lika produktiv i levande livet som jag har varit på bloggen den senaste tiden, känns det som. Det är så klart en viss överdrift och lite i hårdaste laget att skriva så, men jag har i alla fall inte orkat eller klarat av allt som jag har velat, och det känns otroligt tråkigt. Så nu försöker jag ladda om och komma igång. Och en av de många saker jag vill komma igång med är bloggen, för det är något jag har saknat.

Så, här är jag igen. Jag puttar igång mig själv genom att göra som många andra redan har gjort.

Håll tillgodo!

Snart på det trettiotredje...

2010-12-30T23:57:00.004+01:00

Men jag tänker att eftersom jag ännu inte har firat trettioårsdagen med en riktigt stor fest,

så har jag inte riktigt fyllt trettio än.

Och då faller det ju på sin egen orimlighet att jag fyller trettiotvå år i morgon!

Räddarna i nöden

2010-10-27T23:21:00.005+02:00

När jag har fått nog av en massa krångel runt mig,

helt tappar lusten på alla borden och måsten

och helst vill krypa under ett täcke och bara sova så finns de ändå där.

Mina älskade föräldrar som alltid, alltid ställer upp

och som älskar mig även när jag själv inte gör det.

Lycka!

2010-10-07T10:08:00.001+02:00

Lillasyster är hemma på överraskningsvisit!

Och jag som kände mig så sorgsen när vi kramades hejdå på JFK, eftersom jag inte visste när vi skulle få träffas igen.

Det kändes extra konstigt att skiljas efter att ha umgåtts i New York en hel vecka och så vips, var hon på väg hem till ett helt annat land, ett helt annat hemma än vårt.

Så det var väldigt, väldigt fint och underbart och härligt och fantastiskt att få träffa henne så snart igen!

On Carrie's doorstep

2010-10-05T10:03:00.011+02:00

Jag skulle mer än gärna göra ett besök inne i lägenheten också.

Eller varför inte bo i den?!*

*Ja, jag inser att det bara är en serie och att lägenheten var en kuliss som nu troligen är nedmonterad, men drömma kan man väl få göra...

Bright lights, big city

2010-09-26T16:36:00.002+02:00

New York är så mycket bättre än jag någonsin kunde föreställa mig,

och det var verkligen kärlek vid första ögonkastet.

Problemet är bara att jag vill ha mycket, mycket mer tid här...

Gult är fult

2010-09-20T01:30:00.005+02:00

Uttalandet "vi har högst räknat fel på några hundra miljoner kronor" och hejarklacken à la pubertalt fylleslag gjorde ju inte direkt saken bättre.

Jag skäms över att Sverige har röstat in ett parti med så vidriga åsikter i riksdagen.

Apropå Notting Hill...

2010-09-18T22:22:00.002+02:00

Många av bänkarna längs Edinburghs gator är försedda med skyltar av det här slaget.

De gjorde mig rörd på samma sätt som äldre par som håller varandra i handen på stan brukar göra.

Det är en så vacker gest, tycker jag.

Att lämna en bänk efter den man hållit kär,

som en liten oas mitt i stadsvimlet där den kära en gång levt, älskat, verkat.

Multitasking

2010-09-18T22:17:00.003+02:00

Tar reda på en massa ren tvätt :: våndas över min packning :: städar i mitt försummade hem :: diskar :: mailar :: chattar :: tittar på Notting Hill.

Vilken lycka att vara kvinna!...

When life hands you lemons...

2010-09-17T22:17:00.004+02:00

Åh, vad jag ångrar att jag inte köpte den här...

På gatorna i Glasgow

2010-09-15T15:25:00.005+02:00

Från det ena till det andra

2010-09-15T15:22:00.003+02:00

Under den förra veckan hann jag avverka både Glasgow,

Edinburgh,

Västerås

och en tur till landet.

Och snart, snart, snart är det dags för New York!!!

Decisions, decisions

2010-08-27T11:09:00.004+02:00

Jag har bestämt mig.

Det blir studieuppehåll för mig den här terminen.

Självklart ger det upphov till en mängd olika känslor,

och många av dem är inte helt angenäma.

Men samtidigt kändes det som en enorm lättnad.
Nu ska jag försöka landa, hämta andan,

komma igen och hitta orken igen.

Start spreading the news

2010-08-27T01:11:00.003+02:00

I'm leaving today*
I want to be a part of it
New York, New York!!

* eller snarare om tre veckor, men biljetten är bokad!

VAB

2010-08-24T23:12:00.004+02:00

Rossliga, snuviga och lite febriga. Men visst känns disco till Electric Banana Band liksom fullkomligt rätt ändå. Och självklart bör man då vara iklädd "discokjol" och "åsså känning".

Ljuvliga ungar!

Det som inte dödar härdar

2010-08-19T22:38:00.003+02:00

Jaha. Det där gick ju inget vidare.

Trots kniven mot stupen lyckades jag inte uppbåda kraft, energi, ork eller driv nog för det riktigt intensiva plugg som denna tenta krävde. Och om det inte går när det som allra mest behövs, ja då kanske det studieuppehåll som jag förmodligen kommer bli tvungen att ta efter detta helt enkelt är nödvändigt.

Kniven mot strupen

2010-08-17T17:17:00.004+02:00

Tenta på torsdag.

Och trots att risken är stor att jag måste ta uppehåll från programmet om jag inte klarar den, så kan jag helt enkelt inte förmå mig att hitta den där extra energin som behövs.

Jag vill bara sova...

Förvirringen är total

2010-08-14T12:07:00.005+02:00

Jag drömde i natt att jag hade en häst, vilket förvisso inte var så märkligt.

Däremot sov hästen i min dröm högst upp i en våningssäng. Hur den kom upp och varför den skulle sova just där är högst oklart.

Nu är det fredagsmys...

2010-08-13T21:28:00.006+02:00

Jag. Det microvärmda kaffet. Den gigantiska godispåsen. De ohemult många böckerna.

Helt själva på Medincinarcentrum.

Helt fantastiskt

2010-08-12T21:37:00.005+02:00

Det är nog det bästa sättet att beskriva mitt sommar/extrajobb.

Nu är sommarens sista pass gjort, och jag saknar det redan.

För trots att jag har varit (är...) så trött, så trött den här sommaren att jag hade kunnat sova mest hela tiden

och egentligen inte alls orkat jobba, så är jag så otroligt glad och tacksam över att jag får ta del av alla dessa mirakel.

Utslagen

2010-06-20T22:54:00.001+02:00

Att skåla i skumpa och bevittna kronprinsessbröllop på plats tog ut sin rätt vill jag lova.

Nu ska jag sova. Imorgon ska jag se om det blev något av alla de bilder jag tog.

Laddad!

2010-06-19T10:56:00.002+02:00

Nu bär det av mot kungliga hufvudstaden för att ta del av folkfesten,

och förhoppningsvis få en liten glimt av brudparet!

Flaggan vajar på sin stång...*

2010-06-06T23:22:00.006+02:00

...över ett Stockholm i försommarskrud,

det blivande brudparet,

våra sommarblommiga klänningar

och ett härligt nationaldagsfirande.

* Hur gick den där sången som vi brukade sjunga på skolavslutningarna? Minns ni, fru A och sarapirat?

Är det jag?

2010-05-31T21:58:00.005+02:00

Piffig läkarstudent som delar brudens passion för att vispa ihop godsaker i köket.

Bördig från samma land som Elsie Johansson

och låter sin kreativa sida mynna ut i stickiga kreationer eller färgkoordinering i bokhyllan.

Kanske.

Men just nu, så här mitt i tentamisären, känner jag mig varken piffig eller kreativ.

Och plötsligt var maj över...

2010-05-31T21:05:00.008+02:00

De senaste veckorna har jag försökt varva föreläsningar, möten, beslut och tentaplugg med klänningsinköp, talskrivande, presentletande och två bröllop.

Visserligen mår jag bättre, och känner överlag att jag har en helt annan energi, men jag har inte riktigt nått dit ännu.

Dit - där inget känns omöjligt och där allt orkas och hinns med.

Frågan är väl om jag någonsin kommer att komma dit igen.

Förmodligen inte. Jag försöker att acceptera och jobbar på att tycka om mig ändå.

Nittioen procent!!!

2010-03-10T22:36:00.004+01:00

Jag var tvungen att få tentan i handen för att verkligen tro på det.

Och jag som kände mig allt annat än väl förberedd...

Ett sådant resultat har jag nog inte fått sedan gymnasiet!

Det går upp och ner

2010-03-08T21:30:00.003+01:00

Vissa dagar (som i går) är jag så trött och initiativlös att jag varken tar mig ur soffan eller pyjamasen.

Andra dagar (som i dag) får jag plötsligt lite energi och orkar både ta mig igenom en hel dag i skolan,

göra ärenden på stan,

gå en timmes promenad,

handla mat

och laga köttfärssås.

Söndag igen - en vecka går så fort

2010-01-24T14:20:00.007+01:00

Och det har varit en vansinnigt intensiv vecka.
8.00 - 16.30 (eller i värsta fall 17.00) varje dag, och då har det inte ens börjat "på riktigt".

Men nu träder vi in i det allra heligaste - KIRURGTERMINEN (i alla fall verkar de anse det själva, kirurgerna), och ve den som vågar klaga!

Vi går ju jourer, så det är lika bra att ni vänjer er!

Jo, visst gör ni det.

Men ni har ju dessutom flexkonton, semester och inte minst betalt! Vi förväntas göra en full vecka med föreläsningar, klinikplaceringar och utöver det jourer.

Och sedan helst hinna plugga och så kanske, kanske vara social någon gång emellanåt.

Så ville jag säga.

Men det gjorde jag så klart inte.

För jag tror dessvärre inte att det skulle ge upphov till så mycket mer än verbala klappar på huvudet om någon vågar föreslå att det där med 40 timmars arbetsvecka, det är kanske inte en så dum idé ändå.

Och trots det tycker jag att det ska bli spännande.

Det låter kanske hemskt och konstigt, men kirurgi fascinerar mig något oerhört.

Hantverket och pillet i att få ihop något inte bara rätt, men även snyggt, känns lockande. I fredags fick vi göra vårt första försök. På sövda grisar. Jag visste inte alls hur jag skulle reagera på det, men det var otroligt intressant och lärorikt. Och jag svävade på små moln när jag fick beröm för mina suturer av den plastikkirurg som handledde oss.

Det kom ett sms...

2010-01-20T20:48:00.002+01:00

Det verkar som att vi turnerar i New York ngn gång i sept.

Kommer ni då? Kram!

Ja, men så klart att jag vill!

Söndag kväll

2010-01-17T21:43:00.002+01:00

Jag surfar fortfarande på endorfinvågen från min jour på akuten i fredags.

Och känner återigen att jag har valt rätt. Om än inte lätt...

Helgfrukost

2010-01-16T12:30:00.001+01:00

Lyxigt te som jag fått av storasyster och det sista av lillasysters fantastiska hemmagjorda granola.

Because I'm worth it...

How to save a life

2010-01-16T02:59:00.000+01:00

Någon sa under vår HLR-utbildning att man ska göra hjärtkompressioner i samma takt som Stayin Alive för att få den rätta hastigheten.

Jag har provat och det funkar!

Det är långt till vår och vårkänslor, men inomhus börjar det i alla fall så smått

2010-01-12T19:50:00.003+01:00

Ljusterapi

2010-01-11T22:58:00.008+01:00

Jag kan villigt erkänna att jag aldrig har varit mycket till friluftsmänniska.

Mestadels på grund av påtvingade utomhusaktiviteter under alla år i grundskolan som inte direkt gav mersmak. Men i söndags föll jag för grupptrycket och snörde på mig långfärdsskridskor för första gången någonsin. Med hjälp av stavar, tålmodig peppning och lite envishet tog jag mig betydligt längre än de två meter jag hade förutspått.

Och aldrig har väl blåbärssoppa smakat så gott!

F32.9

2010-01-11T21:25:00.004+01:00

Det har varit tungt.

Så bloggen har fått ligga öde. Den hamnade helt enkelt allra längst ned på listan med saker som jag inte orkade med.

Dessutom fanns det så klart en lista med saker som jag var tvungen att orka med, men ändå hade problem att uppbåda energi till.

Så till slut strök jag den helt.
Någonstans tänkte jag nog att snart mår jag bättre, då kan jag skriva igen och låtsas som ingenting.

Kanske mår jag lite bättre. Men inte så mycket bättre som jag skulle önska.

Det är fortfarande tungt, och nu har det varit det för länge för att jag ska kunna låtsas som ingenting. Och egentligen vet jag inte varför jag tyckte (tycker?) att jag borde låtsas som ingenting. Så många människor mår dåligt under ett eller flera tillfällen i livet, det borde inte vara mer laddat att berätta om det än om rent kroppsliga åkommor.

Lättare sagt än gjort, så klart.

Och tabun är svåra att överkomma.

Men jag hoppas att det kommer en dag, i en inte alltför avlägsen framtid, då det inte längre känns fullt så svårt.

SAD

2009-11-05T20:28:00.003+01:00

Är det det jag har?

För jag borde pluggastädatvättamatlagamailatelefonerasortera men har ingen som helst ork till något av allt detta.

Jag vill bara bara sova och om man trycker på rätt knapp så gråter jag så att det sprutar.

Dr McDreamy

2009-10-27T22:52:00.006+01:00

Det bästa pedagogiska knepet någonsin måste ju vara en snygg och trevlig handledare.

Det höjer onekligen studiemotivationen rätt så markant.

Och gör det samtidigt mycket mer nervöst.

För jag vill mycket ogärna göra bort mig inför honom...

Oj då

2009-10-25T07:35:00.001+01:00

Jag glömde visst att ställa tillbaka klockan.